Så var det äntligen dags

... att börja! Det verkar mycket lovande. De ansvariga vid lärarhögskolan har lagt ner energi och engagemang på att hitta former för att knyta ihop teori och praktik. Det förvånar mig att de tidigare inte haft gemensamma seminarier med handledare från praktikskolorna och lärare från lärarhögskolan. Men nu ska det bli av.

Läsa böcker på bussen kan man nog göra i fortsättningen också, men det krävs en lång resväg och inga anlag för åksjuka för att klara de specifika litteraturuppgifterna som ska presenteras både muntligt och skriftligt för att bli godkänd.

Med hopp om framtiden!

Kan lärarstudenter ta ansvar för sitt eget lärande?

Jag förvånas över att vissa lärarstudenter beklagar sig över hur lite de behöver plugga och hur lite de lär sig. Hm, kan det tänkas att de två sakerna hänger ihop?

Lärande är en social process men också en individuell process. Det är jag som lär mig. Att ta ansvar för sitt eget lärande är ett måste inom utbildning på alla nivåer idag. Men dessa blivande lärare verkar inte förstå innebörden av det förhållningssättet.

Studenter och elever är medskapare av sin utbildning. Men dessa personer tycks tro att någon annan ska tala om vad de behöver kunna. Om ingen ställer krav så behöver de heller inte anstränga sig. Det är inte bara de yttre, mätbara prestationskraven som är avgörande utan minst lika viktiga är de inre drivkrafterna. Vilka förhållningssätt till lärande kommer dessa blivande lärare förmedla till sina elever?

Så har vi de som tycker att de är bättre lärare för att de inte är behöriga, för att de inte gått på lärarhögskolan. Kanske något naivt, men jag häpnar över att bloggare raljerar över något de saknar erfarenhet utav. De är ännu naivare än jag.

"De duktiga klarar sig nog ändå"

Nu ska Lasse praktisera som lärare. Om detta är enda sättet för folkpartiet att få kunskap inifrån skolan, är det tragiskt. Självklart finns det andra medlemmar inom partiet vars erfarenheter och kunskaper om skolan vida kommer överskrida det som Lasse kan tänkas lära sig under sin praktik. Antingen vill man inte lyssna på dessa personer eller så är partiet så toppstyrt att endast idéer från högsta ledningen hörsammas. Att Lasse ska praktisera som lärare handlar inte om att generera idéer om hur skolan kan förbättras. Det är inget annat än ett PR-jippo.

Folkpartiet vill införa en "Läsa-skriva-räkna-garanti". Det låter toppen! Som blivande mattelärare är jag också nyfiken på exakt vad som ska ingå i denna garanti och hur den ska utkrävas. Vilka räknekunskaper ska Emil och Elin ha när de säger adjö till fröken på försommaren i tredje klass?

Jag blir dock lite bekymrad över det synsätt som basuneras ut på helsidesannonserna i dagens tidningar. Garantin, står det, "går ut på att sätta in hjälp i tid till elever som behöver det. Inte för de duktigaste elevernas skull, de klara sig nog ändå."

Det lilla ordet "nog" ställer till det. Det ger en känsla av att vi chansar och ser vad som händer. En skola där barn som nått ett visst kunskapsmål lämnas vind för våg vill vi naturligtvis inte ha, och jag hoppas att det inte är det som avses. Att de inte ska behöva betala med mindre uppmärksamhet, minskad stimulans och färre utmaningar. Det bådar heller inte gott för den sociala och emotionella utvecklingen hos eleverna.

Eller så vill folkpartiet att vi ska återvända till tiden före 1940, då ord som "nog" inte var osäkerhetsmarkörer utan visade att man var säker på sin sak. Den som vill ha tillbaka 1930-talets skola räcker upp en hand.

Varning för höga krav!

Vi har alla hört ryktet. Lärarhögskolan är lätt. Du behöver bara skumma bokens baksidestext på bussen för att bli godkänd.

Jag förstår att lärarhögskolan inte gillar när studenter tycker att de kan flyta genom studierna. Det ger inte mycket cred till pedagogerna. Och när högskoleinspektörerna kom på besök upptäcktes en och annan brist. Nu ska det bli ändring.

Därför skickade skolan ut ett välkomstbrev till mig när jag nu ska läsa 60 poäng allmänt utbildningsområde [sic!] för att bli behörig lärare. Därför skriver de i brevet att de "haft förmånen att begrunda de misstag som begåtts tidigare" och att jag "kommer att möta en entusiastisk lärargrupp" och "nytänkande". Det låter ju bra.

Jag kommer också "att mötas av tämligen höga krav" men för att jag "inte ska tycka att höstterminen börjar alltför tufft" får jag en lista på böcker att läsa. Jag vänder på bladet och läser vidare. För att klara mina studier måste jag "studera på heltid ... Som du märker finns det alltså inte så mycket tid över för andra aktiviteter."

Huvudsaken är väl ändå inte om det är höga eller låga krav utan att utbildningen är relevant och användbar för lärarjobbet.