Vad ska jag med kunskap till

... om jag inte kan använda den?

För att stärka Sveriges konkurrenskraft i den globaliserade världen ska vi satsa på kunskap. Men alla i den globaliserade världen kan satsa på kunskap. En kines kan läsa på Harvard över nätet.

Kunskaper i sig är ingen fördel. Vår fördel ligger i den individuella friheten, i att vi har rätt tänka själva och ifrågasätta - det har inte kinesen (i samma utsträckning). Vi har möjligheter att omsätta våra kunskaper. Vi har större förutsättningar att vara kreativa. Däri ligger vår styrka.

Men hur når vi dit? Knappast genom att återskapa "kunskapskolan" med ordning, reda och disciplin där den duktiga eleven är den som bäst reproducerar kunskapen på prov. Det är asiaterna redan bäst på.

I stället måste vi uppmuntra kreativitet. Många elever är otroligt kreativa - men inte i skolan. Andra har ingen inre drivkraft alls. Detta är de stora utmaningarna jag står inför som lärare. Jag måste nog ta och läsa Frank McCourt senaste bok "Magistern".

Skolans huvuduppgift

... är att förmedla kunskap.

Det deklarerade Reinfeldt i regeringsförklaringen igår. Frågan är hur ska vi tolka det.

Ofta ställs "kunskapsskolan" mot "flumskolan" i den allmänna debatten. Jag vet inte vad som menas med flumskola - kanske för att jag själv gått i en sådan?. Ett annat begreppspar som jag tycker är mer konstruktivt är de två grundläggande uppdrag som skolan har: att bilda och att fostra.

Att betona kunskaper blir då att lägga större vikt vid bildningen än fostran. Skolan har dock ett dubbelt fostransuppdrag. Dels ska eleverna bli trevliga individer i största allmänhet, dels ska de bli medborgare och helst aktiva deltagare i vårt samhälle.

Genom att betona "kunskapsskolan" hamnar skolans roll som fostrare i bakgrunden. Skolan ska kunna kräva ett gott uppförande av eleverna, varvid ansvaret för det skjuts mer över på hemmet. Vårdnadshavarnas ansvar görs därmed tydligare, vilket jag tycker är bra. Sedan kan man ju diskutera formerna för samverkan mellan hem och skola och hur skolans fostrande roll kan utvecklas till positiva initiativ så att diskussionen inte inskränks till en fråga om disciplinära åtgärder och ordningsomdömen.

Skolan ska alltså inte fostra i första hand, utan förmedla kunskaper. Synen på kunskaper som något som förmedlas kan dock ifrågasättas. Enligt det perspektivet är kunskaper något sant och fast som finns därute och som genom läraren förmedlas till och tas emot av eleverna. Eleverna blir behållare som fylls med kunskap.

Kunskap är något objektivt, något kvantifierbar, något enkelt testbart. Kunskap och information blir i princip synonymer. Kunskapen finns redan, den är bestämd och frågan blir då hur lärare på bästa sätt kan föra över en viss mängd information som eleverna effektivt kan ta till sig och reproducera (i nationella prov).

Kunskap är enligt ovanstående perspektiv inte något som eleverna utvecklar själva eller tillsammans med andra. Kunskap är inte en process och heller inte avhängig kontexten. Kanske drar jag för höga växlar på ett kort stycke, men detta budskap - att förmedla kunskap - är ju det enda som kommer från den gamla oppositionen / den nya regeringen som rör skolans bildningsuppdrag.

En förändring i skolan som jag inte hört framföras tidigare är att alla elever som går ut grundskolan ska vara godkända i samtliga ämnen. Det ska alltså inte räcka med godkänt i kärnämnena (svenska, engelska, matematik). Vad ska hända med de elever som har IG i, säg, idrott eller bild eller biologi i nian? Däremot är budskapet tydligt att kärnämnena inte blir högskoleförberedande på de yrkesförberedande eller praktiska gymnasieprogrammen - men krävs det godkänt i alla ämnen i grundskolan för att komma in där? Den som lever får se.

Ny skollag aviseras. Gymnasiet ska reformeras - fastän den nya gymnasieskolan börjar nästa höst. Någon typ av lärarauktorisation införs. Nationella prov i trean och betyg från sexan, troligen med fler betygssteg. Reformerad lärarutbildning och ny utbildning för speciallärare. En helt klart spännande tid i skolan väntar framöver!