Bra lärare är tydliga - dåliga lärare är otydliga, eller?

En egenskap som ofta lyfts fram som eftersträvansvärd för lärare är tydlighet. Jag har hela tiden sett det som en brist att jag inte är tydlig nog - att det är något som jag måste jobba på. Men nu undrar jag, är det verkligen så? Kan inte otydlighet vara av godo?

Jag tänker på att lära eleverna leva med osäkerhet. Tydlighet och kontroll är inte samma sak men går lite hand i hand. En lärare som har kontroll är vanligen tydlig. Tydligheten gör att eleverna vet exakt vad de ska göra (och inte göra).

Jag frågar mig igen - kan inte otydlighet vara bra? Eller är det så att otydlighet leder till oordning och oreda; det där som inte ska få förekomma i den svenska skolan. Och då blir den självklara följdfrågan: är oordning alltid av ondo?

Det känns som om jag svär i kyrkan. Kanske är det så att jag istället för att bli tydligare ska vara mer medveten om vilka öppningar jag ger för tolkningar och därmed kunna välja otydligheten respektive tydligheten. Och vara beredd på olika slags reaktioner och veta vilket stöd jag bör ge för stunden.

Så funderar jag ytterligare ett varv. Tydlighet/otydlighet om vad, mer exakt? Är det lärarens uppgift att alltid bestämma vad? I mitt resonemang i stycket ovan är det fortfarande jag som har kontrollen att välja att vara otydlig - och dessutom förväntar mig att jag har en medveten pedagogisk tanke med det.

Många elever som jag mött blir förvånade över när läraren (dvs jag) svarar "jag vet inte". Jag känner mig inte som en dålig lärare när jag ger det svaret. Tvärtom tycker jag att jag är en bra lärare då (framför allt i det som uppstår efter mitt svar). Men det skapar förvirring. Konstigt, tycker jag, för vem kan veta allting och alltid ha svar på frågor - och gärna också svar på frågor som eleverna aldrig ställt, än mindre funderat över.

Att vara tydlig tar sig inte bara uttryck i att förklara, vara explicit med förväntingar och ge anvisningar, utan i det ligger alltså även att ha total och att ha svaren.

Hm, kanske är det därför som exempelvis mattelärare har svårt för att arbeta med öppna frågor som inte har givna svar och som helst heller inte har någon given metod för att komma fram till något svar.