Marg goes Teaching

Följ fortsättningen på Marg goes Teaching

Då var det klart!

That's it. Nu är jag Lärare. Dags att lägga ner bloggen.

Inte för att jag varit särdeles aktiv på bloggfronten det senaste kvartalet. Jag tittar i listan över påbörjade inlägg och ser en massa halvtänkta åsikter:

• duktiga flickor-syndromet i kollegiet
• kollegiets rädsla för olikhet
• bekräfta känslan, inte prestationen
• en intresserad elev behöver inte bli motiverad
• utvecklingssamtal - ett forum för disciplinering
• kan skolan förbjuda drogliberala symboler?
• mångfald och läpparnas bekännelse
• ligger Monroe-pedagogiken i linje med läroplanen?
• skolan som straff
• alla lärare måste kunna IT, eller?
• visslingar och rop
• rektorer i homosocialiseringens högborg

och mycket mer. Men nu får ni inte läsa om detta, sorry. Kanske återuppstår jag i ny lärarskepnad framöver, vem vet.

PS. Ett schysst jobb skulle sitta fint ...

Vad ska jag med kunskap till

... om jag inte kan använda den?

För att stärka Sveriges konkurrenskraft i den globaliserade världen ska vi satsa på kunskap. Men alla i den globaliserade världen kan satsa på kunskap. En kines kan läsa på Harvard över nätet.

Kunskaper i sig är ingen fördel. Vår fördel ligger i den individuella friheten, i att vi har rätt tänka själva och ifrågasätta - det har inte kinesen (i samma utsträckning). Vi har möjligheter att omsätta våra kunskaper. Vi har större förutsättningar att vara kreativa. Däri ligger vår styrka.

Men hur når vi dit? Knappast genom att återskapa "kunskapskolan" med ordning, reda och disciplin där den duktiga eleven är den som bäst reproducerar kunskapen på prov. Det är asiaterna redan bäst på.

I stället måste vi uppmuntra kreativitet. Många elever är otroligt kreativa - men inte i skolan. Andra har ingen inre drivkraft alls. Detta är de stora utmaningarna jag står inför som lärare. Jag måste nog ta och läsa Frank McCourt senaste bok "Magistern".

Skolans huvuduppgift

... är att förmedla kunskap.

Det deklarerade Reinfeldt i regeringsförklaringen igår. Frågan är hur ska vi tolka det.

Ofta ställs "kunskapsskolan" mot "flumskolan" i den allmänna debatten. Jag vet inte vad som menas med flumskola - kanske för att jag själv gått i en sådan?. Ett annat begreppspar som jag tycker är mer konstruktivt är de två grundläggande uppdrag som skolan har: att bilda och att fostra.

Att betona kunskaper blir då att lägga större vikt vid bildningen än fostran. Skolan har dock ett dubbelt fostransuppdrag. Dels ska eleverna bli trevliga individer i största allmänhet, dels ska de bli medborgare och helst aktiva deltagare i vårt samhälle.

Genom att betona "kunskapsskolan" hamnar skolans roll som fostrare i bakgrunden. Skolan ska kunna kräva ett gott uppförande av eleverna, varvid ansvaret för det skjuts mer över på hemmet. Vårdnadshavarnas ansvar görs därmed tydligare, vilket jag tycker är bra. Sedan kan man ju diskutera formerna för samverkan mellan hem och skola och hur skolans fostrande roll kan utvecklas till positiva initiativ så att diskussionen inte inskränks till en fråga om disciplinära åtgärder och ordningsomdömen.

Skolan ska alltså inte fostra i första hand, utan förmedla kunskaper. Synen på kunskaper som något som förmedlas kan dock ifrågasättas. Enligt det perspektivet är kunskaper något sant och fast som finns därute och som genom läraren förmedlas till och tas emot av eleverna. Eleverna blir behållare som fylls med kunskap.

Kunskap är något objektivt, något kvantifierbar, något enkelt testbart. Kunskap och information blir i princip synonymer. Kunskapen finns redan, den är bestämd och frågan blir då hur lärare på bästa sätt kan föra över en viss mängd information som eleverna effektivt kan ta till sig och reproducera (i nationella prov).

Kunskap är enligt ovanstående perspektiv inte något som eleverna utvecklar själva eller tillsammans med andra. Kunskap är inte en process och heller inte avhängig kontexten. Kanske drar jag för höga växlar på ett kort stycke, men detta budskap - att förmedla kunskap - är ju det enda som kommer från den gamla oppositionen / den nya regeringen som rör skolans bildningsuppdrag.

En förändring i skolan som jag inte hört framföras tidigare är att alla elever som går ut grundskolan ska vara godkända i samtliga ämnen. Det ska alltså inte räcka med godkänt i kärnämnena (svenska, engelska, matematik). Vad ska hända med de elever som har IG i, säg, idrott eller bild eller biologi i nian? Däremot är budskapet tydligt att kärnämnena inte blir högskoleförberedande på de yrkesförberedande eller praktiska gymnasieprogrammen - men krävs det godkänt i alla ämnen i grundskolan för att komma in där? Den som lever får se.

Ny skollag aviseras. Gymnasiet ska reformeras - fastän den nya gymnasieskolan börjar nästa höst. Någon typ av lärarauktorisation införs. Nationella prov i trean och betyg från sexan, troligen med fler betygssteg. Reformerad lärarutbildning och ny utbildning för speciallärare. En helt klart spännande tid i skolan väntar framöver!

Vad gör en bra lärare?

Jag fick en lista i min hand:

1. Vuxen med närhet/distans och engagemang
2. Sökare
3. Mål-syfte
4. Verktygslåda
5. Inledningar och avslutningar
6. Variation
7. Delaktighet
8. Humor

Så här har listan uppstått, vad jag fått berättat för mig: Personen som upprättat listan har gått till skolgården och korridorerna och frågat eleverna: Vem är tycker du en bra lärare? Sedan har personen frågat dessa lärare om de har något emot att personen sitter med på lektioner. Det har det oftast inte varit. Och detta är resultatet.

Att vara vuxen innebär att veta vad man står för, veta vem man är och vågar möta eleverna. Med engagemang avses att utgå från att något är viktigt, visa respekt för eleverna eller ha engagemang för ämnet.

Det visade sig att många av lärarna som eleverna uppfattade som bra undervisade "traditionellt", dvs bedrev katederundervisning. Men de brann för sina ämnen och förmedlade att ämnet var viktigt för elevernas utveckling.

Att vara en sökare innebär att man är nyfiken, att man inser sina egna begränsningar, att man söker nya svar på nya "problem", att man vill utveckla sitt arbete.

Målet eller syftet med undervisningen görs klart för eleverna - när vi går härifrån ska vi ha gjort/kunna detta och detta. Alltså inte bara hinna med kursen eller ett visst stoff. Det ska också finnas ett syfte bakom målen.

Lektionerna inleds med att berätta vad de går ut, vad som är kärnan och knyts avslutningsvis ihop. Läraren ska också veta när bör man göra vad i sin undervisning - när föreläsa, när grupparbeta etc. En bra lärare har en väl utvecklad verktygslåda. Liksom förmåga att variera sin undervisning i både form och innehåll och i sätten av se på innehållet.

Lärare och elever ska ge sig ut på en gemensam upptäcksresa och göra den tillsammans. Frågor ska ställas som läraren heller inte vet svaren på - kunskap utvecklas i mötet mellan lärare och elever.

Sist men inte minst den varma, mänskliga humorn. Läraren ska kunna ställa sig vid sidan. Men inte den ironiska humorn utan den som bygger på distans, perspektiv, reflektion.

Moderaternas omoderna skola - revisited

Gick och röstade idag. Och möttes av ännu en omodern moderat. Läste ett flygblad där den moderata riksdagsledamoten marknadsför sig själv i sin strävan att bli omvald (vilket troligtvis sker):

Skolan ska ge lust att lära. Betyg ska ges tidigare - och oftare."

Om moderaten ska framstå som trovärdig måste denne förklara för mig på vilket sätt tidigare och oftare betyg ökar lusten att lära.

Moderaternas omoderna skola

Jag hade inte tänkt att kommentera valet, men nu kan jag inte låta bli.

Snälla, låt inte moderaterna få för mycket att säga till om i skolfrågor. Reinfeldt vet nämligen hur det är:

"Vi vet ju hur diskussionen går hemma: Lär sig barnen tillräckligt mycket?"

Lösningen på problemet är betyg i lägre åldrar, för betyg är enligt Reinfeldt ett kvitto på att "kunskaperna är på plats".

Gud vad jag är less på denna kvantitativa, linjära kunskapssyn.