söndag, oktober 23, 2005

Mobbning som objektivt fenomen

Vad är mobbning? skriver en grundskola på sin hemsida och fortsätter:

En person är mobbad om han eller hon upprepade gånger under en viss tid, blir utsatt för negativa handlingar från en eller flera personer.

De har ett handlingsprogram, som går ut på att
  • Klasslärare och antimobbningsgruppen samråder
  • Antimobbningsgruppen tar reda på fakta
  • Antimobbningsgruppen har samtal med det utsatta barnet/ungdomen samt samtal med mobbaren/mobbarna en i taget
  • Kontinuerlig uppföljning av både den som är utsatt och av den eller de som mobbar
Deras syn på mobbning är att det är något objektivt observerbart, något som det finns fakta om som kan samlas in.


Det räcker inte med att en elev känner sig kränkt av vissa andra elever, att eleven upplever sig som utstött och utanför när "kamraterna" systematiskt inte låter eleven vara med. Det måste verifieras av någon vuxen. Elevens upplevelser tas inte på allvar.


Ännu mer tragiskt blir det när det mobbarens mamma tycker att det är synd om sitt barn som hela tiden måste föra gruppens talan. Här har vi alltså en vuxen som bekräftar mobbningen men anser att sitt eget barn också är offer för grupptrycket. Ändå händer ingenting.


Det senaste är att eleven blir slagen i princip varje dag av en annan elev i klassen. Detta har pågått hela terminen.


De vuxna menar att situationen inte kan vara så allvarlig eftersom den utsatta eleven har några kompisar. Enligt det resonemanget måste en elev vara helt utblottad på kompisar och fullständigt ensam och utstött för att tillräckliga fakta ska kunna samlas in och mobbning föreligga.


I en stor ruta står det:

MÅL: Att vara en mobbningsfri skola.
Det är klart att om man inte ser den mobbning som äger rum så har man ingen mobbning. Och målet är uppfyllt.


På min praktikskola poängterar skolledarna att kränkande behandling äger rum om en elev känner sig kränkt. Det är elevens uppfattning och upplevelser som gäller - och de måste tas på allvar. Sedan förhåller det sig inte så i praktiken när lärare blir åklagare som samlar bevis. Men det är i alla fall en bättre början.