Allmän och särskild mattekurs lever kvar

Det fanns en tid då matteeleverna valde mellan allmän och särskild kurs. I den målstyrda skolan ska man inte göra någon skillnad. Alla ska läsa samma kurs, lära sig samma saker. Skillnaden mellan "svagare" och "starkare" elever ska vara kompetensen i hur man hanterar det matematiska resomanget, tänkandet och språket.

Så är det inte i praktiken. Visst, eleverna sitter med samma bok, men de lär sig olika saker. Medan de duktigare får lära sig om primtal redan i sjuan får de mindre duktiga vänta till nian. Jag har redan varit inne på hur styrd matteundervisningen är vid matteboken (se mitt tidigare inlägg 24/9 -05 Matteboken regerar).

Istället för att ha två böcker har de samma bok. De duktiga kör det röda spåret och de mindre duktiga kör det blå. I praktiken har vi idag två olika kurser - i strid med intentionerna.

Målen som eleverna ska uppnå vet de inget om. Betygskriterierna har de heller inte mycket hum om. Med denna "individualiserade" undervisning där gemensamma genomgångar saknas, där lärarens tid i första hand ägnas till de blå eleverna, hur ska då de röda eleverna få möjlighet att utveckla sin matematiska förståelse och kompetens så att de som vill kan göra anspråk på det högsta betyget?

Ingen vinner, och ingen förlorar. Detta var något man ofta beskyllde den detaljstyrda skolan för - att de duktiga tvingas sänka sig till de medelmåttigas nivå. Men hur är det idag egentligen? Jag skulle vilja påstå att det exempel jag fått följa hittills under min praktik är värre. Vi har en dold läroplan eller curriculum som sätts av läroböckerna där elevers möjligheter att utvecklas och utmanas begränsas.