tisdag, oktober 11, 2005

... men jag stretar irriterad emot

Jag känner att jag blir arg. Argare än jag vill bli. Argare än vad jag behöver bli. Argare än vad som är fruktbart att bli.


Min frustration har byggts upp och börjar snart omvandlas till ilska - eller har processen redan börjat? Idag blev jag uppretad på en elev som knuffade och slog en annan elev. Jag undrade varför. Blir ni förvånade när jag säger att svaret jag fick var "han slog mig".


Jaha, och det ger dig rätt att slå honom? Självklart, tyckte eleven. Så du har inget ansvar för vad du gör? Jo, jag tar mitt ansvar, svarar eleven. Hurdå? undrade jag. Genom att slå, sa eleven och gick.


Jag blir arg, jag blir trött, och jag undrar varför i helvete jag bryr mig. Jag känner att jag själv snart sänker mig till deras nivå (ja, det finns en nivåskillnad och deras är lägre) då jag inte kan hålla distansen, vara lugn och cool, vara glad och generös, vara analytisk och pedagogisk. Istället blir jag jävligt lätt irriterad. Och hur bra är det på en skala?