Kompetens vs. behörighet

Kompetens är inte samma sak som behörighet, menar företrädare för friskolor och får medhåll av professor emeritus Lars Ingelstam. Behöriga lärare kan vara inkompetenta och kompetenta lärare kan vara obehöriga.

Först läste jag i senaste numret av Lärarnas Tidning om en debatt som ägt rum under den så kallade Almedalsveckan tidigare i somras. Debatten stod mellan arbetsgivarsidan (Friskolornas Riksförbund och Statens kommuner och landsting) och de två lärarfacken. De senare hävdade att "den enskilt viktigaste faktorn för elevernas resultat är tillgången till utbildade lärare". Men lärarutbildningen av idag sågades av friskolornas företrädare som vill att statens monopol på lärarutbildning ska hävas.

Sedan läste jag Lars Ingelstams debattartikel i dagens Dagens Nyheter. Han menar istället att en högkvalitativ lärarutbildning inte kan bedrivas på fler än tio universitet/högskolor.

Lärarna ska vara kunskapsbärare och skolan ska vara öppen mot omvärlden med

impulser från vetenskap, praktisk erfarenhet, världen utanför Sverige och alla de varierande erfarenheter som finns att tillgå och som unga människor behöver bli förtrogna med.

Ingelstam tycker också att det är illa ställt med lärares kompetensutveckling och erfarenheter från andra verksamheter än skolan - lärare ska praktisera i andra yrken och andra yrkeskategorier ska samverka med lärare i skolan. Hans slutsats är att "kompetens är viktigare än behörighet".

Jag tror att den kompetens som friskolornas företrädare vill ge lärarbehörighet inte alls är samma kompetens som Ingelstam efterlyser.