Lärstilar - och den mekaniska eleven

Jag har levt i tron att lärstilar är något som finns, något som är undersökt och bevisat. Och eleverna själva får lära sig att det finns olika lärstilar - det står ju i deras egna läroböcker. Det ingår i de grundläggande kunskaperna om studieteknik. Vilken lärstil har du?

Egentligen letade jag efter en annan artikel på Lärarnas Tidnings webbplats när puffen för debattartikeln "Som om kunskaper och elever vore neutrala" (publicerad 2006-04-12) gjorde mig nyfiken. Lärarutbildaren Tomas Saar förvånas över hur hans studenter är övertygade om att lärstilar finns, och att det gäller att hitta "Den Effektiva Metoden" som passar just mig.

Läran om inlärningsstilar utgår från att varje individ har ett slags maskineri inuti sig. Det finns till exempel ett visuellt maskineri, ett taktilt, ett auditivt och ett kinestetiskt. Dryden & Vos skriver i ”Inlärningsrevolutionen” att ”det är lättare att koppla på och lära sig när man trycker på rätt knapp”.

Detta synsätt, menar Saar, grundar sig på en viss kunskapssyn, nämligen den att kunskap är neutral, frikopplad från elevens bakgrund socialt, genusmässigt, kulturellt och etniskt.

Men bara för att kunskapssynen är frikopplad från elevernas ryggsäckar är den inte "neutral". Den är i högsta grad icke-neutral, anser jag. Lärande och förståelse behöver enligt detta synsätt inte vara en aktiv, (menings)skapande process, utan sker mer eller mindre automatiskt bara "man trycker på rätt knapp" - och det gäller för läraren att lyckas trycka på dessa knappar. Vilken kompetens behöver denna lärare besitta?

Bilden av människan som en maskin spreds för två hundra år sedan och lever uppenbarligen kvar. Och enligt Saar verkar den vara stark. Saar tror att anledningen är en quick fix.

Talet om inlärningsstilar är en lära som vinner gehör därför att den kopplas ihop med effektivisering och individualisering av undervisningen.

Så drar han slutsatsen att detta synsätt stärker vissa elever och marginaliserar andra. Då får han svar på tal från fyra forskare. Under rubriken "Lärstil bygger på varje elevs styrkor och behov" (2006-08-17) sågar de Saars resonemang som missförstånd och poängterar att läran om lärstilar framför allt hjälper de svaga eleverna som annars riskerar att bli just marginaliserade.

Men om det nu är så att det finns lärare som har den syn på kunskap och lärande som Saar vänder sig emot - kalla det lärstilar eller whatever - om det synsättet finns, vilka konsekvenser får det och hur bör dessa "missförstånd" bemötas? Genom att skriva en debattartikel i en överlägsen ton? Jag blir misstänksam mot de fyra forskarna för att de saknar distans och över att de "häpnar" över Saars okunnighet. Teorin om lärstilar och dess konsekvenser verkar vara något heligt.

Alla lär på olika sätt. Det är vetenskapligt bevisat.

Vi ställer oss den enkla frågan: Om elever inte lär på olika sätt vad är det då som förklarar att de når olika resultat? Om man observerar eller frågar människor om eller i lärandesituationer, är det inte svårt att förstå att vi lär oss på olika sätt, vilket också är vetenskapligt belagt i olika avhandlingar (Boström, 2004, Calissendorff, 2005 och Hellertz, 1999).

Det är då jag ser det - de avhandlingar som artikelförfattarna hänvisar till för att visa att de har rätt är skrivna av ... dem själva!

Men bara för att dessa skribenter är frälsta behöver de inte ha fel.

Lärstilar fokuserar på hur eleven bäst lär sig. Därefter försöker man hitta den bästa vägen, de bästa matchande metoderna. ... Teorin om lärstilar utgår från att vi är olika och att vi därmed har olika sätt att lära. Ingen av grundarna till de tolv mest nyttjade teorierna om lärstilar har denna statiska syn och ser inte heller lärandet i ett vakuum (Coffield 2004). Tvärtom ser de olika teoretikerna lärstilspreferenserna i olika grad som utvecklingsbara och samtliga sätter sina teorier i en sociokulturell lärandekontext.

Oj, bara tolv "mest nyttjade" teorier?! Ligger det inte ett cirkelresonemang och lurar i bakgrunden? Vi utgår från att vi är olika - för att sedan bevisa att vi är olika. Fast inte hur olika som helst, naturligtvis.

Utgår lärstilar från en mekanistisk människosyn? Svårt att säga. De är väl bara ett utslag av människans önskan och behov av att klassificera och göra omgivningen och "verkligheten" mer hanterbar.