måndag, juli 10, 2006

Att inte vilja eller att inte kunna - det är frågan

"I skolan är det självklart att man ska göra sitt bästa!" sa Leijonborg. Uttalandet bygger på grundantagandet att man kan (prestera sitt bästa kunskapsmässigt och ordningsmässigt) bara man vill.

Att göra sitt bästa, är det bra nog? Om alla lärare och elever gjorde sitt bästa, skulle vi inte ha några elever utan betyg (IG) då?

Det finns två problem. Många elever kan inte trots att de vill. Många elever vill inte trots att de (troligen) skulle kunna.

Den första gruppen har vanligen något slags inlärningsproblem som ofta inte blir bättre utav en skola för alla-synsättet som är det rådande idag. Ta till exempel en kille med adhd som helt enkelt inte kan hålla i sig. Det handlar inte om att de inte vill kunna kontrollera sig. Det handlar om att de helt enkelt inte kan. Och skolan är kanske inte alltid så bra att optimera förutästtningarna för lärande för dessa elever. Även klasskamraterna får då sin inlärning störd. Deras handikapp har jag också sett utnyttjas av klasskamrater. När kompisarna vill få något att hända i klassrummet är de lätta att trigga.

Den andra gruppen vill inte. Leijonborgs plugg- och pliktskola får knappast denna ovilliga grupp att ändra attityd. Det finns en killkultur som går ut på att plugga är fult. Det är tjejigt, inte macho. En riktig kille tar sig fram ändå. De har andra intressen som styr. Den motståndskulturen blir det svårt att "plikta" bort. Framför allt när många elever idag ser att utbildning inte alltid lönar sig. Man behöver inte kunna lösa ekvationer för att räkna ut att man inte blir känd och rik på ett vanligt svennejobb.

Jag tror att attitydförändringarna har en större förklaringskraft för vad som händer i klassrummet än att lärare och skolan som organisation tappat kunskapsfokus. Det jag sett av svensk skola när jag varit ute och praktiserat är inte att kunskaperna och fostran inte skulle stå i centrum. Däremot har jag sett brister i (ett tydligt och enhetligt) vuxenansvar liksom i den didaktiska praktiken. Allt sett genom mina gröna ögon.

3 Comments:

At 11 juli, 2006 11:20, Blogger Fredrik Svensson said...

Korrekt analys + att det också finns lärare som inte kan och som egentligen inte vill (orkar längre)....det gäller både behöriga som obehöriga för att använda de begrepp som är rådande (tyvärr). Jag har suttit ca 1 300 timmar i soffan på min rektorsexpedition och pratat med både elever ur dina kategorier men även lärare som inte kan eller inte orkar utveckla sina arbetsmetoder för att bättre nå dessa elever du pratar om. Nyckeln finns inte enbart hos eleverna, utan hos rektorer och lärare och dereas beteenden, vilja och professionalism. Men jag glömmer inte här att det finns mängder av fantastiska lärare....

Go for it !

 
At 12 augusti, 2006 18:49, Anonymous Anonym said...

Däremot skulle din första grupp kunna förbättras om de fick tillgång till behandling.

Köerna till barnpsykiatrin är idag ofta långa och i några fall mycket långa.

Fiskolja har dessutom seglat upp som en fri behandling av ADHD en hel besläktade funktionshinder:
# Mer stöd för att fiskolja hjälper barn med ADHD

Lycka till med din blogg!

 
At 06 februari, 2007 19:37, Anonymous Anonym said...

Och barnet som fått höra att det kan om det bara vill inser tillslut att det nog inte vill eftersom det inte kan. Och om man ändå (tydligen) inte vill så varför ens försöka?

 

Skicka en kommentar

<< Home