Var finns föräldrarna i folkpartiets skolpolitik?

Målstyrning var det borgarna införde med den senaste läroplanen. Nu verkar de ha insett att målstyrning är reaktiv och inte fungerar så väl som de skulle önska (fast det är ju sossarnas fel). Problemet? Elevernas bristande intresse för kunskaper och skola. Bäst att införa mer regelstyrning från centralt håll, som hur skoldagen ska läggas upp och hur mycket läxor eleverna ska få utifrån grundantagandet att kvantitet ger kvalitet.

Mer undervisning under skoldagen, mer läxor, mer läxhjälp under skolfritidstid, mer svenska, mer prov, mer betyg, mer speciallärare, mer kunskaper hos lärarna om hur barn lär sig läsa och skriva, mer kunskapsgarantier, mer utbildade lärare, mer elevnärvaro och mer frånvarorapportering till föräldrarna. Så kan folkpartiets skolprogram sammanfattas utifrån Leijonborgs och Björklunds inlägg på Dagens Nyheters debattsida igår.

Men hur komma åt elevernas bristande uppförande och ansträngningar? Det har folkpartiet ingen lösning på annat än piska. Det är så lätt att lägga allt ansvar på skolan - men var är elevernas ansvar och, framför allt, var är föräldrarnas ansvar?

Föräldrarna ska få bättre information om barnets frånvaro. En del skolor sköter detta bra idag, andra mindre bra, är min erfarenhet. Rapporteringen i sig fungerar är ofta ett lamt påtryckningsmedel gentemot eleverna för att få dem att ändra attityder och beteende. För sen då, när föräldrarna fått informationen, måste de göra något med informationen. Vad förväntar sig folkpartiet att de ska göra som de inte gör idag? Är det frånvarorapporteringen som inte fungerar, och som därför behöver förbättras, eller är det vad föräldrarna gör med denna information?

En möjlig orsak till de problem vi ser idag är inte bara frånvarande elever utan frånvarande föräldrar. De få timmar som många föräldrar ser sina barn per dag vill de inte ska fyllas med tjat och gnäll om skolan. Inte för att de inte bryr sig, utan för att de inte orkar ligga i ständiga konflikter med sina barn om skolan och skolarbetet.

Det är väldigt enkelt att lägga hela problemet på skolan som om skolan är en alldeles egen vakuumvärld utan det minsta samspel med samhället i övrigt och utan att de som är i skolan påverkas av andra och annat utanför. Samarbetet mellan hem och skola är dock en av kärnpunkterna för att få ett barn att fungera på ett bra sätt i skolan. Kontakten som behöver förbättras enligt folkpartiet rör läxorna och frånvarorapporteringen, and that's it.

Folkpartiet verkar inte inse att ett bra, kontinuerligt informationsutbyte - och då inte bara om det jobbiga, om frånvaro och sen ankomst, om läxor och prov utan om skolvardagen i största allmänhet - ger lugnare och tryggare elever. Det utbytet är det skolans sak att driva i första hand. Jag ser att det många gånger skulle behöva förbättras (fast det är knappast en rikspolitisk fråga lika lite som mängden läxor borde vara det).

Föräldrar ser vanligen inte hur barnet beter sig i skolan, och en del vill inte ta till sig skolans version för det stämmer inte med hur de upplever sitt barn (eller vill hur det ska vara) - hemma är barnet inte alls på det viset. Inte sällan tar de sitt barns parti gentemot skolan, vilket inte direkt främjar samarbetet mellan hem och skola och heller inte är för barnets bästa alla gånger.

Folkpartiet ser inte ett utökat samarbete mellan hem och skola och mer involverade föräldrar som en väg att gå - deras lösning stavas ökade befogenheter till lärarna och ordningsbetyg.

Det går ju inte att kritisera föräldrar - det är ju de som ska rösta fram folkpartiet.

Så länge hem och skola går i otakt kommer problemen med elevers bristande (fysiska och mentala) närvaro fortsätta. Utan aktivt stöd från föräldrar kommer folkpartiets, och alla andra partiers, skolpolitik att misslyckas. Om föräldrarna inte accepterar och genom ord och handling legitimerar skolans regler och handlingar kommer eleverna inte heller att acceptera dem.