Nationella prov i ettan eller tvåan

... tycker ordförande i Lärarnas Riksförbund att vi ska ha. Anledningen?

"De tidiga nationella uppföljningarna behövs för att man ska se vilka elever som har problem och behöver hjälp ... att jämföra barnens kunskaper i läsning, skrivning och matematik med de mål som finns uppsatta i läroplanen," säger hon i en intervju i Dagens Nyheter idag.

Hm, vilka mål finns uppsatta för sjuåringar i läsning, skrivning och matematik? Inga.

Det är det som är poängen. Genom att införa nationella prov kan skolverket och de som gör proven helt klart påverka vad undervisningen ska inriktas på och vad barnen ska klara av. Ordföranden efterlyser bättre kontroll över kommunerna från centralt håll. Det hymlar hon heller inte med när hon säger att:

"Staten abdikerade och tog inte det fulla ansvaret. Det har blivit för lite fokus på kunskap och ämnen i skolan, säger hon."

Frågorna som reser sig är dock:

1. Är verkligen ett nationellt prov det bästa sättet att testa barns kunskaper på?
2. Är inte detta att ge ett underbetyg till lärarna i de första årskurserna som alltså inte klarar av att upptäcka "vilka elever som har problem och behöver hjälp"?

Jag tror inte alls att ett nationellt prov bättre skulle kunna tala om för läraren vilka barn som behöver hjälp än vad läraren ser i sitt dagliga arbete med eleverna. Att se till att ett prov mäter det det ska mäta är inget trivialt problem. Men så fort nationella prov i de yngre åldrarna kommer på tal är detta inget som diskuteras - vad som egentligen ska testas och hur detta testas på lämpligaste vis.

Jag skulle tro att flera av delproven måste vara muntliga, framför allt i läsning, eftersom barnens skrift inte kan förväntas vara tillräckligt utvecklad för att testa exempelvis läsförståelse på ett bra sätt. Vi vet också att de nationella proven i årskurs fem tar enormt mycket tid i anspråk. Ska lärarna redan under första eller andra året ägna så mycket av sin tid till att kontrollera elevernas kunskaper blir det under en eller ett par månader inte mycket tid över till undervisning.

Dessutom ska barnen som gör proven enligt fackordföranden inte få reda på hur det gått. Vilket gör mig ännu mer frågande. Om proven ska ligga till grund för utformandet av stöd och hjälp till den enskilde eleven så är det självklart att eleverna ska få reda på resultatet. Snälla lilla ordförande, vet du inte vilka skyldigheter skolan har? Lärarna är skyldiga att upplysa elever och deras föräldrar om hur det går i skolan - varför skulle nationella prov vara undantagna?

Resonemanget håller inte ihop. Antingen är det illa genomtänkt eller så är det den ökade centralstyrningen och -kontrollen som är pudelns kärna. Att via proven från centralt håll kunna sätta press på skolorna.

För det verkar vara skolverket som är den slutliga destinationen för elevernas resultat:

"Staten ska ha sanktionsmöjligheter mot skolor som inte når upp till kunskapsmålen. Skolverket ska kunna utdöma viten och i värsta fall ha rätt att stänga skolor, säger hon."

För att kunna införa nationella prov för de yngre åldrarna krävs att det finns nationella kunskapsmål för årskurs ett eller två. Och det finns inte - de ställs upp i de lokala arbetsplanerna. Så först behövs en reformering av kursplanerna och kraftiga inskränkningar för skolorna och lärarna att själva fatta beslut om vilka kunskaper barnen bör ha med sig från ettan och tvåan samt hur dessa ska följas upp.

Det är elevernas kunskaper som testas, inte skolans. Alltså är det inte skolorna som ska nå upp till kunskapsmålen - det är faktiskt eleverna på skolorna som ska det. För att kunna bötfälla en skola för elevernas bristande kunskaper måste det finnas ett tydligt samband mellan elevernas resultat och skolans brister. Innan det sambandet kan påvisas bör heller inte skolan kunna bötfällas. Att bötfälla eller stänga skolor på grundval av resultaten på nationella prov är allt annat än rättssäkert.