Läxor - föräldrarnas skolarbete?

Jag hamnar ofta i diskussioner om läxor. Läxor är nämligen inte självklara för mig.

Läraren har ofta en tanke om att eleven ska göra något som denne (skulle ha) lärt sig på lektionerna. Det kan också vara för att hålla ett extra öga på elevernas lärande och att de håller liv i "gamla" kunskaper. Eller att de tränar sig i att läsa och skriva.

En viktig poängen med läxor är - om man frågar min handledare och mina elever - att de inte ska göras i skolan. De elever som ber läraren om hjälp med läxan och gör den i skolan "fuskar" enligt sina kamrater.

Nej, de utövar sin rätt att få hjälp.

Läxor ska alltså göras hemma. Vilket inte sällan innebär att det är mamma eller pappa som mer eller mindre gör läxan. (Jag har också träffat föräldrar som skriver sina barns större inlämningsarbeten på gymnasiet.) Föräldrar har dock olika förutsättningar att hjälpa sitt barn, och skolan bör därför inte institutionalisera dessa skillnader i bakgrund.

Läxors vara eller inte vara är knappast en rikspolitisk fråga. Däremot är det en angelägenhet att skolan erbjuder eleverna möjligheter att göra skolarbetet (inkl läxor) i skolan.

Redan i årskurs ett har eleverna läxor - inte sällan två i veckan. Skoldagen slutar ganska tidigt för dem, men sen är det fritids. Många barn lämnar inte skolan förrän vid fem eller ännu senare. Då ska de fortsätta skolarbetet hemma med läxor innan de går och lägger sig nånstans mellan åtta och nio. Är det rimligt? Mitt svar är nej.

För något år sedan läste jag en artikel i Lärarnas Tidning. De intervjuade en forskare (som jag inte kommer ihåg namnet på nu) som forskade just på läxor. Han menade att läxor i första hand inte är till för eleverna utan för föräldrarna. Föräldrar förväntar sig att eleverna får läxor - det hör till en bra skola. Så skolan ger läxor.

Läxor blir därmed kanske viktigare som symbolhandling än som stöd för lärandet. Genom att ge läxor visar skolan att den bryr sig om elevernas lärande och kunskaper. Det ger också en chans för föräldrar att bry sig om sina barns skolgång. De elever jag mött under våren gör inte läxorna för sin egen skull utan för lärarens och för föräldrarna.

En elevs framgångar i skolan ska i så liten utsträckning som möjligt vara avhängig vilken hjälp eleven får hemifrån. Det går självklart inte att utjämna men det som skolan kräver av eleven ska eleven få stöd och hjälp och möjligheter att klara av under skoltid.