Läs litteraturen och var söt
När jag började lärarutbildningen tyckte jag att det var ett bra upplägg med att läsa litteratur, fundera över några väl ställda frågor och sedan ha ett seminarium med någonstans mellan 20 och 25 kursare i klassrummet där vi med insiktsfulla och nyfikna lärare diskuterade det vi läst ur olika aspekter. Det gav mycket att höra andra infallsvinklar på hur man kan uppfatta skolans uppdrag, tolka styrdokumenten och andra skol- och lärarrelaterade frågor.
Nu har jag tröttnat rejält på det upplägget. Av den enkla anledningen att det inte passar när man sysslar med mer "fakta" och mindre med tyckande, tolkningar och värderingar. Och när vi pratar om sådant som vi inte kan relatera till vår egen erfarenhet. Skolans uppdrag är ju ganska lätt att ha åsikter om även om man inte varit där på ett tag. Men hur är det met det vetenskapliga förhållningssättet? Hur är det med hållbar utveckling (den som är emot hållbar utveckling kan räcka upp en hand)? Vad är kunskap och vad är vetenskap? Och vad är okunskap? (Den frågan ville min lärare inte besvara när jag ställde den!) Jag blir inte så mycket klokare över de problem som hermenutiken som forskningsmetod för med sig, inte heller förstår jag skillnaden bättre mellan fransk och svensk syn på bildning genom att planlöst diskutera några stenciler med kursare varav hälften ens inte läst dem.
Vår faktiska fysiska tid på lärarhögskolan, alltså den tid som vi kroppsligen befinner oss i lokalerna, är anmärkningsvärt liten. Nu har jag ju läst bland annat matte tidigare, och där har man om man läser heltid kanske fyra föreläsningar i veckan och lika många lektioner. På lärarhögskolan har vi ens inte hälften. Så visst behöver något göras. Det behövs en diskussion om, nej mer än så, en förändring av lärarhögskolans patentlösning på hur undervisning ska bedrivas, då den varken anpassas till stoffets innehåll eller karaktär. Det behövs en diskussion om hur lärarna på lärarhögskolan ser på sitt eget uppdrag - det kan inte vara att kontrollera att studenter genomför de obligatoriska momenten och that's it. (Läs mitt inlägg från 8/12 2005 för en bakgrund till mitt ifrågasättande.) Flera av dem verkar inte intresserade av vår inlärningsprocess, och vad vi lär oss är sekundärt.
posted by Marg @ 2:15 em
8 comments
8 Comments:
När du jobbat i skolan ett tag kommer du att inse hur långt ifrån verkligheten LHS verkligen är. Kommentarer av typen: "Va fan, det har vi aldrig lärt oss" eller "Vafan hade jag för nytta av det här" är något som jag använde mig av under min första termin som lärare. Et tu, Marg!
Jag vet, jag vet. Och det gör mig både ledsen och förbannad. Men också att inte ens lärarna på LHS verkar ta sitt uppdrag på allvar. Att gå på LHS verkar mest handla om att ta sig igenom för att få en examen, att få den famösa behörigheten. Och det är synd. Det borde vara så mycket mer.
Vad var det som du saknade, som du ansåg att du borde lärt dig på LHS men inte gjorde? Och vad har varit utan nytta?
Vad jag saknade? Var ska jag börja? Det viktigaste, som berördes sporadiskt o i förbigående, var kunskaper om läro- o kursplanen. Det är ngt som borde vara centralt i lärarutbildningen. Det är också ngt jag lärt mig "på plats". Betygssättning är en annan otroligt viktig sak som sällan berördes när jag gick LHS. Lära sig skriva tydliga kriterier utifrån de lokala kunskapsmålen är ngt som vi sysslade med när vi läste ämnesdidaktik, men inte i den utsträckning som vi borde ha gjort.Listan kan göras ganska lång...
Utan nytta? Hmm, svårare att svara på, men jag tror att ämnesdidaktik är ngt som måste prioriteras för lärare. Detta framför rena faktakunskaper. Säger inte att det är fel med detta, jag har själv en fil kand i historia, t ex, men det känns som "overkill" när man undervisar på grundskolan.
Man blir betryckt när man inser att den utbildning vi var kritiska till på 1970-talet ändå framstår som mer innehållsrik än dagens lärarutbildning. Lärarutbildningen borde ju vara dels en yrkesutbildning i lärarhantverket och dels en utbildning i ämneskunskaper. Till lärarhantverket räknar jag bl.a.
* kunskap och förståelse av styrdokument som läroplan, kursplan, skollag och tillämplig förordning samt betygssättning
* kunskap om lärprocesser
* kunskap om barns- och ungdomars utveckling
* konflikthantering
* samtalsteknik
* kunskap om grupprocesser och om att leda grupper
Och mycket av det saknades även på 1970-talet men vi i alla fall en hel del lektioner varje vecka.
I Uppsala har vi noll och ingen ämnesdidaktik.
Nej, det var inte sant, men ansvaret för ämnesdidaktiken ligger på ämnesinstitutionerna och av dem jag har kontakt med är det bara fysikinstitutionen som verkar ta det på allvar överhuvudtaget.
Relationen 1:10 ämnesdidaktik:ämne är ungefär vad jag märkt av hittills.
För lite tid i skolan är verkligen ett av problemen på lärarutbildningen här också, men det är ju det som kostar pengar, så...
Tack för era upplysande inlägg! Av de tre terminers praktik och pedagogik (det som kallas för allmänt utbildningsområde) har jag klarat av den första. Av den lilla tantens lista kan jag pricka av den första punkten, fast bara delvis eftersom vi endast studerat skollag och läroplaner och inte kursplaner och betygssättning. Resterande punkter hoppas jag, hoppas jag verkligen, ska komma under kommande år. Om nu de ansvariga för utformningen av utbildningen tagit till sig av kritiken som framförts mot utbildningen, vilket de säger sig ha gjort. Bäst att kolla upp det känner jag ...
Vad gäller ämneskunskaperna tycker jag också att det inte behövs 60 poäng matte för att undervisa i matte på grundskolan. Så när kritiker skriker efter goda ämneskunskaper så undrar jag vad de egentligen menar. Det är väl viktigare att ha en god förståelse för matematiskt tänkande och och förståelse - och hur den processen går till som leder dit - än att kunna lösa differentialekvationer. Men matte och naturvetenskapliga ämnen kanske skiljer ut sig - att läsa språk exempelvis på en högre nivå handlar ju ofta både om att träna språkfärdigheten och antingen fördjupa sig i litteratur eller lingvistik. Det tror jag att man har mer direkt nytta av även som grundskollärare.
Man kan inte vara en bra lärare bara genom att ha mycket ämneskunskaper. Det krävs mer, däribland didaktik, och det är väl ändå det som lärarhögskolan ska ge oss - att överlåta det till ämnesinstitutionerna känns inte som den rätta vägen att gå. De har tyvärr sällan själva undervisat i grund- eller gymnasieskolan där vi studenter ska verka. Och när de dessutom synes sakna vilja att ge studenter insikter i ämnesdidaktik, som Markus antyder, då är det illa. Och om man som grundskollärare skulle kopiera det sätt på vilket universitetet bedriver matteundervisning på så skulle resultatet bli kaos och katastrof.
Jag tycker ämneskunskaperna är viktiga, mycket viktiga! Men också didaktiken förstås. Det jag saknar hos de nya lärarna är ytligheten i kunskaperna. Att ha läst bara 20 poäng matte ger inte en bra beredskap utan i stället blir osäkerheten lätt stor när man möter elevernas frågor. Att kunna ämnet/ämnena bra är jätteviktigt för att kunna möta även de elever som faktiskt vill kunna mycket. Att man sedan inte behöver kunna diffekvationer för att undervisa på grundskolan är sant, men jag har åtminstone nämnt att de existerar för någon vetgirig niondeklassare.
Framför allt tror jag att djupare kunskaper i matte ger läraren en förståelse för ämnets fundament - jag tror att kurser om algebraiska strukturer, talteori och diskret matte är ett måste, liksom i geometri. Och nu menar jag definitivit mer kunskaper än de som ges på de inledande 20, eller till och med 40, poängen på mattelärarkurserna. Jag har haft stor nytta av sådana kunskaper när jag mött elever med svårigheter, men också för att en del tycker det är kul att veta mer än det som står i boken. Som att vinkelsumman i en triangel inte alltid är 180 grader. Men jag tror att en C-kurs i språk är viktigare för en språklärare än en C-kurs i matematik är för en mattelärare. Däremot tror jag att didaktiken och insikter i hur olika olika elever kan tänkas tänka, och hur man kan möta dessa olikheter är viktigare i matten än, säg, i historia.
Skicka en kommentar
<< Home