Tyvärr, det vore otillbörlig hjälp

Det svaret fick jag av min seminarieledare och tillika examinerande lärare när jag frågade om råd angående en inlämningsuppgift. Först satt jag och gapade, sedan blev jag förbannad, därefter funderade jag över om jag missförstått högskolelärares uppdrag.

Otillbörlig hjälp - vad är det? Jag trodde i min enfald (jag har på sistone blivit jäkligt enfaldig, märker jag, enfaldig och negativ) att lärare på lärarhögskolan hade som uppdrag att hjälpa mig i min inlärning och inte bara fungera som kunskapskontrollanter.

Inlämningsuppgiften går ut på att formulera en vetenskaplig frågeställning kring ett problem hämtat från praktiken samt att diskutera lämplig metod att använda för att kunna besvara frågeställningen och styrka alternativt vederlägga en eventuell hypotes. Det handlar med andra ord inte bara om att rapa upp information utan att fundera. Och då är det käckt att ha någon att bolla sina funderingar med.

Men ack vad jag misstog mig. Vår seminarieledare vill bara diskutera sin egen formulering av inlämningsuppgiften - och inte våra tankar, idéer och svårigheter kring våra svar. Jag häpnar!

Vad jag framför allt inte förstår är på vilket sätt en innehållsdiskussion skulle vara otillbörlig hjälp. Risken som läraren antyder är att jag får ett bättre betyg om jag får hjälp än om jag inte får hjälp. Inställningen antyder att det finns någon som skadas eller kränks om jag får hjälp. Vem skulle det vara? Är det mina medstudenter som riskerar att bli orättvist behandlade? Bäst att inte behandla någon. Det står väl dem fritt att utnyttja de resurser som finns (eller som det visar sig, inte finns).

Hör upp alla högskole- och universitetslärare, nu vet ni att det är ert uppdrag att lämna era studenter i sticket för annars kan ni riskera att ge otillbörlig hjälp så att studenterna lär sig något och får ett bra betyg. Det vore ju förskräckligt.