Trött? Inte jag, inte.

Låter jag trött och desillusionerad? Hur kan du tro det?

Det har inget att göra med att handledaren är i totalt avsaknad av planering. Att fem minuter före lektionen fråga om jag vill hålla i genomgången nu när de ska börja ett nytt kapitel om algebra och ekvationer?

Jag svarar att det var i sjuan jag skulle göra det, nästa vecka. Men de har prov idag och börjar nästa kapitel om bråk imorgon - och då kan jag inte vara med. Jag som planerat och tänkt ut en gruppuppgift vilket de inte är bortskämda med. Nu blir det inget med den saken.

Sedan håller min handledare en mycket snabb och improviserad introduktion för åttorna om ekvationer. "Det handlar om balans", inleder hon och det låter ju hoppfullt. Sedan drar hon två snabba och enkla ekvationer på tavlan.

Två elever som sitter i var sin ända av klassrummet råkar i luven på varandra. Den ena säger att man ska tänka "vilket tal blir tillsammans med 5 11". Den andra säger: "Du fattar ju ingenting. Man ska ju tänka vilket tal som man ska dra ifrån 11 för att få 5". Och så kallar de varandra för dum i huvet.

Läraren tar inte tag i diskussionen. Hon skulle ha kunnat påpeka att det är olika sätt att tänka som bägge är rätt. Att det finns flera sätt att resonera och tänka. Det finns kanske ännu fler?

Men nej, hon är tyst. Sedan kommer det mycket svårare tal ganska direkt i boken och eleverna förstår inte hur de ska hantera 7x - 3x.

Naturligtvis har min trötthet att göra med bristen på metodik. För även om lärarhögskolan inte anser sig kunna ge oss verktyg så nog sjutton finns det andra och bättre sätt närma sig matematik. Och nog sjutton finns det bättre sätt att handleda en lärarstudent på.