Lärarstudenternas usla kunskaper

Lärarstudenter har usla kunskaper. De får allt sämre resultat på högskoleproven. Värst är de blivande gymnasielärarna" skriver Svenska Dagbladet (11/11 -05). I den tryckta tidningen står det också att många kan inte läsa kurslitteratur på engelska. De blivande lärarna kommer från studieovana hem och personer från de högre samhällsskikten skyr yrket.

I projektet Lärom studerar man framför allt rekryteringen av blivande lärare och deras yrkesidentitet. Det är inte studenter med de bästa betygen som blir lärare. Flera verkar hoppa av yrket efter bara några år.

Hjälp, tänker jag. Här har de gått en hel utbildning för att sedan inse att det är inte detta jag vill jobba med. Var har det gått snett någonstans?

Precis som Paggan säger i SvD har kraven redan höjts inom utbildningen, att det är många som klagar över höga krav och att det är en tuff utbildning. Det stämmer där jag går. Det är många som klagar - på allt från för hårt tempo till luddiga förväntningar, från felaktiga litteraturlistor till dålig schemaläggning, från att de inte kommer anstränga sig eftersom de bara fick G på förra uppgiften till att momenten inte är motiverade. Varför ska vi lära oss det här?

De som tror att de kan jobba vid sidan om inser att det är svårt att hinna med att göra ett bra resultat på alla inlämningsuppgifter. De har hört från kompisar att det är lätt. Men de tycker ju samtidigt att det är positivt.

Vad ska en lärarutbildning innehålla? Vad kan en lärarutbildning innehålla? Jag tror inte att man faktiskt vet detta. Jag pratade för ett halvår sedan med en pensionerad pedagog från lärarhögskolan. Hon menade att lärarstudenterna tror att de ska få en mängd verktyg med sig från lärarhögskolan. Dessa verktyg ska sedan hjälpa dem att undervisa, hantera konflikter, ha svåra samtal med föräldrar etc. Men vi kan inte ge dem dessa verktyg, sa hon, för de finns inte.

Detta tror jag är kärnan i problemet. Vi har en utbildning dit personer söker sig av alla möjliga anledningar - att få jobba med barn, att få undervisa, att få läsa ämnen som ofta annars anses inte leda till jobb och många fler. Lärarstudenterna jag mött är intresserade av kunskap och lärande men de siktar inte på att bli forskare. Att läraryrket inte är ett fint akademiskt yrke längre tror jag öppnar upp för ett bredare rekryteringsunderlag vilket egentligen är positivt. Varför är det så hemskt att de som söker till lärarutbildningarna presterar sämre på högskoleprovet nu än för några år sedan?

Det är väl bra att det finns en högre utbildning som kan dra till sig studenter från så kallat studieovana hem. Men lärarhögskolan måste ha ett klarare uppdrag än att producera lärare. Vad är det för kunskaper och färdigheter som lärare använder sig av och som lärarstudenterna behöver ha med sig från sin utbildning? Lärarhögskolan måste också tydligt kommunicera sitt uppdrag och vad de kan ge studenterna.

Det intressanta är ändå inte om det ställs höga eller låga krav på studenterna. Mer betoning på kopplingen mellan teori och praktik snarare än att göra alla studenter till presumtiva forskare (eftersom lärarutbildningen ska vara forskningsförberedande). Huvudsaken är att vi får en utbildning vars innehåll är realistisk och praktiskt användbar på skolan. För lärarutbildningen är en yrkesutbildning.