Enkelt, det är antingen rätt eller fel
Man skulle kunna tro att det är en elevs syn på matte, men det är det inte. Det är en lärares syn på matte. Ja, faktiskt en mattelärares.
Vi diskuterade individuella utvecklingsplaner och en språklärare undrade om mattelärare kan beskriva i ord vilka kunskaper och vilken förståelse en elev har i matematik. Först kom det snabba svaret: "Enkelt, det är antingen rätt eller fel." Sedan blev det tyst.
"Ja, det går", säger min handledare efter en stund. "Det finns ju vissa mål som eleverna ska uppnå och det är ju bara att relatera till dem." Den andre läraren upprepade sin syn om rätt eller fel.
Det som slog mig var att ingen problematiserade vad det innebär att kunna matematik. Att få högsta betyget i matte är inte bara att kunna lösa de svåraste talen vilket för övrigt är min handledares uppfattning - alla rätt på provet lika med MVG. Det handlar också, eller framför allt, om hur eleven resonerar, hur eleven presenterar sin lösning, hur han eller hon kan använda det matematiska språket.
Det handlar med andra ord inte bara om rätt eller fel.
En annan lärare hade tidigare gett sin syn på utvecklingsplaner och mål. Hans mål med sin undervisning är att eleverna i klassen som följer undervisningen ska ha en chans att få MVG. Om man följer min handledares undervisning i matte har eleverna ingen chans att få MVG.
Jag hade exempelvis en mindre grupp svårmotiverade åttor som jobbade med ekvationer. Jag försökte få dem att skriva ekvationen i boken och visa mig hur de löst den. Inte bara svaret x=4. "Det räcker med svaret för läraren", resonerade de.
Ett annat exempel var en uppgift på ett prov hämtat från lärarhandledningen till läroboken. Sista uppgiften, som kunde ge fyra poäng om den var rätt löst, menade min handledare var en dålig uppgift eftersom eleverna kunde mäta vinklarna i figuren och därmed få full pott. Jag förstår inte hur hon kan resonera så - men om man nöjer sig med svaret och inte tycker att eleverna behöver redovisa hur de beräknat vinklarna (såsom uppgiften var formulerad) kan man ju knappast undanhålla gratispoängen. Hon funderar på att skriva till läromedelsförfattarna och klaga på uppgiften.
Allvarligt talat, hon gör eleverna en otjänst genom att inte ge dem kunskaper i hur de kan redovisa hur de löser uppgifterna. Och det blir svårare att bedöma elevernas kunskaper i matte liksom att klä dessa i ord i utvecklingsplanen. Vilket också leder till att det blir svårare för eleven att förstå vad som kan utvecklas och hur det kan ske.
2 Comments:
Det borde ju vara en självklarhet att visa hur man tänker, inte bara redovisa svaret. När det gäller de högre kunskapsnivåerna i t ex historia (som jag undervisar i) är det viktigare, anser jag, att visa hur man tänker som elev, än att rabbla en massa "jeopardy-svar." Helt enkelt tillämpa kunskap! Att diskutera matte borde därför var lika viktigt som att räkna matte.
Håller med, det är min syn också. Även om svaret på ett matteproblem är rätt eller fel, så finns det flera vägar dit. Hur elevens specifika väg ser ut är oerhört viktigt - inte bara för att utröna hur eleven ifråga tänkt och som du skriver tillämpat sina kunskaper, utan också för att jag som lärare ska få en inblick i elevens förståelse och vad som kan utvecklas. Och att förklara muntligt hur man tolkar ett problem och diskutera problemet och lösningar med andra utvecklar ens eget tänkande men ger förhoppningsvis även insikter i andra sätt att tänka och resonera.
I ämnen som är inriktade på tolkning (av utsagor, beteenden etc) kan jag tänka mig att detta är självklart. I ett ämne som matte, som av många anses vara höjden av logik, är detta uppenbarligen inte självklarheter. Och det är synd, framför allt att lärare har en så snäv syn på matematiska färdigheter och matematisk förståelse.
Skicka en kommentar
<< Home