Går elevnöjdhet att kvantifiera?

Jag försvarar på intet sätt kommunala skolor för deras sätt att locka elever till sig - friskolor och kommunala skolor är härvidlag lika goda kålsupare. Däremot så visar studier bedrivna av forskare vid Umeå respektive Göteborgs universitet att friskolor drivit upp betygen, framför allt i storstäderna. Den enda förklaring som forskarna ser är konkurrensen mellan skolorna. På det sättet kan valfriheten ses som ett hot mot likvärdigheten. Att ha gått på ett kommunalt gymnasium på landsorten ger sämre meriter än att ha gått på en friskola i storstan.

Det fanns fristående skolor även före friskolereformen, som också hade sina profiler. För att få del av kommunens pengar fick de dock inte längre ta avgifter. På det sättet har de privata "elitskolorna" demokratiserats eftersom de har öppnats upp för ett bredare elevunderlag. Men valfrihetsreformen har ökat trycket på samtliga skolor att vara "populära".

Nu har kommuner anammat något som varit populärt inom näringslivet en tid, nämligen balanced scorecard. Genom att sätta poäng på olika påstående i enkäter försöker man mäta en skolas kvalitet. De genomför elevnöjdhetsundersökningar och skapar elevnöjdhetsindex. Resultaten blir dock snedvridna eftersom elevunderlaget i sig är skevt. Eleverna på en skola skiljer sig i flera spekter från eleverna på en annan skola. Men dessa skillnader kommer inte fram när man jämför vad eleverna tycker om sina skolor - bara vad de tycker är det som mäts.

När en elev anser att den egna skolan inte levt upp till förväntningar så gör eleven en jämförelse med de föreställningar som han eller hon hade när hon kom till skolan. Inte en jämförelse med en mer generell norm eller hur andra skolor fungerar, ty det vet inte eleven. Om skolan profilerar sig med ett stort elevinflytande - och eleverna kanske har mer inflytande över undervisningen där än på andra skolor - så kan eleven ändå känna sig missnöjd, varvid nöjdhetsindex blir lågt jämfört med medelskolan. Det säger ingenting om skolans kvalitet - bara hur eleven upplever att skolan lever upp till hans eller henners förväntningar. Och känner vi inte till förväntningarna så kan vi inte göra jämförelser skolor emellan. Om elevnöjdhetsindex säger någonting så är det hur elevernas bild av skolan stämmer med hur eleverna upplever skolan. Det är med andra ord otroligt svårt att kvantifiera det okvantifierbara, att jämföra resultaten och samtidigt tro att man utvärderar det man tror sig utvärdera.

Grundfrågan som jag ser det är vad samhället vill med grundskolan och gymnasiet. Vilka krav kan vi ställa på dessa kollektivt finansierade verksamheter? Vad ska de leverera tillbaka?