Skolan som marknad

Elever ska välja skola. Detta öppnar upp för en ny marknad - skolmarknaden. Eleven blir kund. Genom elevens val köper kommunen en tjänst, antingen av sig själv eller av en fristående aktör.

Inför skolvalen skickar skolor ut mängder med broschyrer, de gör tevereklam, de ställer ut på mässor. Detta gäller både fristående och kommunala skolor. Alla vill ha så högt söktryck som möjligt. Alla vill bli så populära som möjligt. Skol(des)information har blivit en egen industri - se till exempel Skolmarknad (som ligger på nya, totalt öppna .info-domänen vilken inte alls har något med pålitlig vederhäftig information att göra utan är en ny .com-domän).

På en riktig, välfungerande marknad finns det lagar och etiska regelverk som säkrar affärsavtalens genomförande och relationerna mellan parterna - leverantören ska leverera det kunden köper. Kunden ska kunna reklamera varan eller häva köpet om varan eller tjänsten är undermålig eller inte lever upp till påståendena i reklamen. Vad händer om skolinformationen förespeglar eleven en situation eller en utveckling som sedan inte kommer till stånd? Hur kan man klaga på vilseledande marknadsföring när man som tonåring blir besviken på att skolan inte motsvarade de förväntningar som byggts upp? Falsk marknadsföring och desinformation verkar inte vara begrepp som de verksamma på skolmarknaden behöver ta konsekvenserna av.

Valfriheten handlar om pengar, mycket pengar, viktiga pengar. Ska vi ha en skolmarknad där eleverna med familjer är köpare så måste tjänsten också kunna reklameras och eleven erhålla kompensation.