lördag, februari 04, 2006

Lärare i servicebranschen

Vilken syn har föräldrar på lärare? Att vi ska serva deras barn med pennor och sudd - och att det är ett tecken på omtanke.


I alla fall om man får tro en förälder som kommenterade mitt inlägg om att höga förväntningar lyfter och att låga förväntningar sänker elever. Och som också tror att jag inte förstår detta för att jag inte är förälder.


Vad är det mer precist som jag skulle ha förstått om jag vore förälder? Att serva med skrivdon är att visa omtanke? Att jag ska agera vara "curlingförälder" till deras barn?


Kan jag som lärare förvänta mig att dessa barn anstränger sig för att lära? Vilka faktorer anser föräldrar med denna inställning ligger bakom om deras barn inte lär sig det de förväntas lära sig? Vilken syn på barn, ansvarstagande och inlärning har "curlingföräldrar"?


För att återgå till lärare som serviceyrke: Lärare jag träffat kan argumentera i rättvisetermer som försvar varför de servar eleverna med pennor och sudd. Det finns en elev med neuropsykiatrisk diagnos i klassen, som på grund av sin problmeatik inte kan komma ihåg att ta med sig grejer till lektionen. Det skulle vara orättvist om jag inte delade pennor och sudd till alla elever. Så resonerar en lärare jag mött.


Läraren hänvisar till ett rättviseresonemna, men är det egentligen rättvist? Vore det inte bättre om eleverna lärde sig att vi är inte alla lika och därför behöver vi anpassa vårt bemötande utifrån det. Att helt enkelt skapa en tolerans för annorlundaskap.


Om vi behandlar alla lika skapar vi orättvisor. Vi måste acceptera att vissa har det lättare och andra har det svårare för sig i olika sammanhang. Vi som jobbar i skolan ska möta eleverna där de befinner sig - och det i sig leder till att vi inte ska behandla eleverna lika. Och eleverna ska heller inte förvänta sig detta. Rättvisetänkandet i termer at millimeterrättvisa har barnen med sig till skolan, men vi vuxna måste få dem att tänka om. Det är behoven som ska styra, inte principen om millimeterrättvisa. Eleverna måste lära sig acceptera att bli "orättvist" behandlade och vara toleranta mot andra. Eller är tolerans bara är ett fint ord som vi egentligen inte är intresserade av att omsätta i praktiken.


Nu kom jag bort lite från ämnet, men att serva med pennor och sudd är en missriktad omtanke om icke funktionshindrade elever. Om lärare är i servicebranschen kan vi också skriva proven åt eleverna.

3 Comments:

At 04 februari, 2006 14:26, Anonymous Anonym said...

Näst sista stycket var något jag kunde skrivit själv...

 
At 04 februari, 2006 14:42, Anonymous Anonym said...

Tyvärr hör det till vardagen att elever inte alltid har med sig pennor eller annat material de behöver på lektionerna. De är iband lika glömska som jag, gamla människa.

Förstås tycker jag att alla ska ha med sig vad som behövs och de flesta har ju också det. Trots att jag klart och tydligt deklarerat att det också är vad jag förväntar mig av dem, så sker det inte alltid, sådan är verkligheten.

Min lösning har blivit att jag oftast har extrapennor med mig och att dessa lånas ut om eleven kan ge en "pant" i form av nycklar eller något annat som de kommer att sakna om pennan inte lämnas tillbaka. Första gången en elev avkrävs pant för ett pennlån är alltid rolig: jag får en mycket skeptisk min. Men de vänjer sig och jag tycker att det flyter bra som det gör. "Susanne, kan jag få låna en penna?" säger de när det behövs, och lämnar samtidigt fram en nyckelknippa.

Rättvist eller inte, det har jag över huvudtaget inte funderat på. Inte heller på om det tillhör den service som den kommenterande föräldern menar vi lärare ska upprätthålla. Jag inser bara att alla glömmer ibland och att det gäller att göra det man kan för att skolarbetet ska fungera.

 
At 04 februari, 2006 15:43, Anonymous Anonym said...

Jag är en varm anhängare av tydliga förväntningar, positiv förstärkning och självklart omtanke och rättvisa. I stora drag ska naturligtvis skolan vara lika för alla men just detta med att kunna tillgodose invidens behov är själva tricket och ger i slutänden alla en upplevelse av att bli rättvist behandlade. Det handlar om lärarens engagemang och förhållingssätt, liksom!Slentrianmässig service hör inte till de rättviseskapande åtgärderna, menar jag.
Nog ska det gå att med uthållighet förmå de flesta elever att ta med de grejor de behöver till lektionen. Det är sällan en tonåring glömmer sin mobil så det är inte fel på minneskapaciteten.
Att jämföra pennutlåningen med att bli dåligt bemött när man kommer tillbaka efter sjukfrånvaro blir väldigt fel. Jag tycker du gav ett utmärkt svar på den kommentaren.

 

Skicka en kommentar

<< Home