Valfrihet leder till segregering?

Upptagen som jag varit med att stressa runt och försöka få någon överblick på vad jag egentligen ska göra denna termin har jag inte hunnit blogga. Jag har emellanåt känt mig så utpumpad att jag inte haft nåt att säga. Eller snarare, inte orkat haft nåt att meddela. Jag funderade allvarligt på att lägga ner bloggen.

Jag har ändå tagit mig tiden mellan en inlämning idag och en annan imorgon att sätta mig framför datorn. Och i ett schvung hade jag fyra heta teman att skriva om. Det har ju de senaste veckorna inte saknats saker att diskutera och de börjar nu komma ikapp mig.

Det jag framför allt funderat kring är friskolor och vilka negativa faktorer som friskolor kan ha. Så lägger Rädda Barnen fram en rapport om segregation och skriver en debattartiekl i ämnet. Rapporten heter "Lika rättigheter - likvärdig utbildning". För en tes är att barns rätt till en bra och likvärdig skola är i fara på grund av den segregering som skett i framförallt storstäderna och deras förortskommuner.

Rapporten är skriven av en pedagogikprofessor i Göteborg, Jan-Eric Gustafsson. Han menar att kostnadsmått inte är ett bra mått på mängden resurser. Detta är enda stället i den sammanfattande rapporten på dryga 80 sidor (vilken går att ladda ner från Rädda Barnens webbplats) som nämner ordet "friskola". Är inte det konstigt? Men så kom jag på att det också kan heta "fristående skola" och då blev resultatet inte lika magert.

Argumenten för fristående skolor är att valfriheten ger ökad föräldrarnas engagemang, mångfald och variation i utbildningsutbud och -metoder, kostnadseffektivitet och skolutveckling samt

kan ha integrerande effekter i områden som kännetecknas av stor boendesegregation (s. 18)

Andelen elever som går i friskolor varierar men är störst i storstadsområdena (s. 31). Efter att ha konstaterat detta övergår Gustafsson till att resonera om valfrihet och segregation. Den värsta segregeringen är den ofrivilliga, påstås det samtidigt som begreppet segregation problematiseras. Klasser på en skola kan vara segregerade utan att skolan som en helhet, dvs på skolnivå, framstår som segregerad. Gustafsson tar specifikt upp etnisk, socioekonomisk och prestationsmässig segregation. I praktiken kan valfriheten medföra ett parallellskolesystem, enligt skolverket. (S. 31f)

Även om Gustafsson konstaterar att forskningen på vilka effekter valfrihetsreformen fått på segregationen är ringa så ger det ändå upphov till ett ifrågasättande av valfriheten:

I den mån valfriheten leder till segregation och till kvalitetsskillnader mellan skolor innebär detta dock en konflikt med idén om "en skola för alla" och med synsättet att skolan ska ha en integrerande funktion, och leder till bristande förståelse, respekt och tolerans i samhället. (S. 33)

Och han fortsätter:

Oberoende av om valfriheten ökar eller minskar segregationen är dock en ickesegregerad skola i högre grad i överensstämmelse med Barnkonventionens utbildningsartiklar än en segregerad skola. Enligt den första punkten i artikel 28 ska utbildning vara tillgänglig för alla på grundval av lika möjligheter, och skolsegregation medför kvalitetsskillnader mellan skolor som inte är förenliga med kravet på lika möjligheter. (S. 33)

I rapportens avslutadne avsnitt med diskussion och slutsatser återkommer Gustafsson till ovanstående och utvecklar resultaten av studien:

FN:s kommitté för barnets rättigheter har skrivit kommentarer till artikel 29 som stöd för regeringarnas rapportering. I dem framhålls bland annat betydelsen av den sociala kompetensen. Den bredd i kompetensen som artikeln avser pekar på att hela skolmiljön är viktig, inte minst i detta sammanhang. Skolan ska stödja utvecklingen av grundläggande förmågor – som förmågan att fatta väl balanserade beslut, att kunna lösa konflikter utan våld, utveckla en hälsosam livsstil, utveckla goda sociala relationer med mera – som förser barnen med de verktyg de behöver för att kunna förverkliga sina möjligheter.

En icke-segregerad skolmiljö ger bättre förutsättningar för att utveckla i synnerhet dessa sociala kompetenser som blir allt viktigare i ett multikulturellt samhälle.
...
De grundläggande normer och värden som formuleras i artikel 29 om utbildningens betydelse för att förbereda barn för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle en anda av förståelse, fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap mellan alla folk etcetera underlättas av en icke-segregerad verksamhet där skolmiljön i sig innebär möjligheter att konkretisera innebörden av detta. (S. 51)

Nu är det ju inte alla som läser denna sammanfattande rapport utan kanske nöjer sig med debattartikeln i DN. Där nämns valfrihetsreformen bara i en mening. Artikeln avslutas med att det kommunala självstyret och kommunaliseringen av skolan "kräver nya verktyg för att överbrygga skillnaderna". Hur vore det om man vågade diskutera friskolereformen?