Mattedidaktikern ger hopp om framtiden

Den första lektionen i mattedidaktik inleds lite trögt med schemaprat och presentation av litteraturen. Därefter introduceras vi till de uppgifter som vi förväntas göra under kursen. Vi får också oss några artiklar till handa. Nu utbryter förvirring.

Vad ska vi göra med artilkarna? Läsa dem. Ska vi lämna in något skriftligt? Nej. Inte? Nej, ni ska läsa dem och jag kommer inte kolla att ni har läst dem.

För vår didaktiklärare utgår från att vi är intresserade och motiverade vuxna som tar ansvar för vårt eget lärande. Varför skulle vi annars vara där? Vad skönt att bli sedd som en ansvarstagande person istället för en elev som gör allt för att smita undan (ett inte helt ovanligt förhållningssätt gentemot oss lärarstudenter från lärarutbildarnas sida). Det finns hopp!