Matteboken regerar!

Eleverna i "mina" klasser på 6-9-skolan där jag praktiserar använder MatteDirekt. De räknar i sin egen takt i boken och har mycket sällan gemensamma genomgångar. Läraren går runt och hjälper en i taget. Tacka sjutton för att hon vill ta ytterligare en lärarresurs i klassrummet - eftersom hon inte räcker till för att ge den hjälp som eleverna behöver. Och det löser hon genom att ta sig an en lärarstudent, dvs mig.

Men vad ger det mig? Hur ska jag utvecklas didaktiskt med detta undervisningsupplägg? Antingen får jag följa henne i hasorna och lyssna på hur hon samtalar med eleverna. Eller så får jag också gå omkring och hjälpa eleverna att förstå. Men då får jag ju ingen annan feedback på min undervisning än den eleverna ger mig. Hon kan förvisso lyssna på hur jag samtalar med eleverna, men då blir det ju inte den där extra lärarresursen som hon ville ha.

Min handledare gör planeringen till kommande veckor över helgen. Hon har tänkt att ha en av de sällsynta genomgångarna på måndag. Hon frågade mig om jag ville hålla i den. Jag tackade nej eftersom jag inte med när hon gör sin planering. Dessutom, efter bara varit där några dagar, kan jag inte avgöra vad som är repetition och vad som är nytt - detta påverkar ju hur jag skulle presenterat materialet. Jag tyckte att det var en ytterst bakvänd situation samtidigt som jag kände mig dum som sa nej.

Eleverna räknar som sagt på i egen takt. Är de klara med ett kapitel går de på nästa. Min handledare menar att hon inte vill tvinga de snabba/duktiga att vänta in de långsammare/svagare. Men skulle det inte vara möjligt att den första gruppen får arbeta med fördjupningar och får möjlighet att möta andra utmaningar?

Matematik ska ju vara ett kommunikationsämne. Men om eleverna inte särdeles ofta diskuterar matematiken de sysslar med blir det inget kommunikationsämne. Det visar sig även i att de har svårt att ställa frågor. Det vanligaste är "Hur gör jag här?" När jag sedan ber dem att berätta hur de löst förra talet så kan de inte det. I räknehäftet har de bara skrivit svaret och beräkningen är antingen gjord i huvudet eller på bänken. Och de elever som aldrig ställer frågor tvingas aldrig formulera sig och sitt matematiska tänkande i ord.

Jag skulle vilja bedriva undervisningen på ett annat sätt än vad som nu sker i dessa klasser. Det gör att jag känner mig frustrerad inför den stund jag ska leda undervisningen i grupperna. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska hantera det. Eller så löser jag problemet genom att försöka ragga upp en annan skola och en annan handledare.