Vill vi ha självständiga och kritiskt tänkande individer - egentligen?

Läste igår en debattartikel i Svenska Dagbladet med titeln "Mönsterbarn eller monsterbarn?". Medieforskaren Dino Discovi ifrågasätter där skoldebattens och folkpartiets skri efter ordning och reda som lösningen på skolans problem som anses bero på att demokratiseringen gått för långt.

Vill vi ha självständig och kritiskt tänkande individer - egentligen? Är det inte så att vi vill att alla ska vara sådär lite lagom självständiga och lite lagom kritiska. Som det står ovanför Uppsala universitet: Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större. Arbetsgivare efterfrågar för visso ansvarstagande, självständiga och drivande personer - men de måste också kunna ta order.

Det bästa är kanske om vi gör det som andra förväntar sig samtidigt som vi tror att vi gör det av egen fri vilja. Anställda som internaliserat ledningens synsätt och mål gör det som ledningen vill utan att de behöver styras - de anställda är inifrånstyrda (manipulerade kanske en självständig och kritiskt tänkande individ skulle sagt). Detta är syftet bakom "new management". Något för skolan, kamske?