Ökade kunskaper ger ökad konkurrenskraft

Vi kan svårligen konkurrera på den globala marknaden med låga löner och låga produktionskostnader. Att ökade kunskaper ger ökad konkurrenskarft är också Dagens Nyheters femte punkt för nya jobb (DN:s ledarsida idag 4/9 -05).

För att öka kunskapsinnehållet i produktionen krävs skolor i världsklass, ett livslångt lärande och starka drivkrafter för både individer och organisationer. Här behövs ökade resurser till skolan men framför allt en gammal hederlig fokusering på kunskaper, så att morgondagens jobbsökare inte lämnas i sticket på en krävande arbetsmarknad.

Men vilka är dessa kunskaper - egentligen? På vilket sätt skiljer sig dessa kunskaper från de som idag lärs ut i förskolor, grundskolor, gymnasieskolor, högskolor och universitet? Att DN vill ha "en gammalt hederlig fokusering på kunskaper" gör att vi verkligen bör diskutera vad vi menar med kunskap(er).

Även om vi kan ringa in vilka kunskaper som är gångbara inom företag och andra organisationer idag så är det inte för dagens förhållanden som en förändring är ämnad för utan framtiden. Vem är tillräckligt klarsynt för att veta vilka kunskaper som krävs av arbetsmarknaden om 15 eller 20 år? Här har historien visat att vi ofta gått bet på att förutspå detta. Framför allt när inte minst näringslivet hävdar att omgivningen är allt annat än stabil utan förändras allt snabbare i globaliseringens tidevarv som innebär ökad osäkerhet, mindre förutsägbarhet och ständig anpassning. Den ständiga anpassningen ska enligt DN lösas bland annat med flexiblare arbetsmarknadslagstiftning och genom "utbildning och matchning".

Därför är det relevant att fråga sig vilken huvuduppgift skolan har. DN vill lägga stort ansvar på skolan för att individen har den kunskap som arbetsgivare efterfrågar, att göra dem anställningsbara är skolans uppgift. Vilket ansvar har arbetsgivare att utbilda och utveckla sina anställdas kompetens? Är det skolans huvuduppgift att leverera personal till en krävande arbetsmarknad? Är det att stödja förverkligandet av individernas egna livsprojekt? Eller är det något annat?

Som att föra vårt arv vidare? Under rubriken "Demokrati är också att lära sig förlora" (i Pedagogiskt Magasin 3/2005) ifrågasätter förre socialdemokratiske skol- och utbildningsministern Bengt Göransson särintressens inflytande över skolan och menar att bestämmanderätten över skolan måste tillkomma alla medborgare.

Skälet är att skolans grundläggande stora, helt avgörande samhällsuppgift varken är att leverera kunnig personal till näringslivet eller engagerade medarbetare till samhällsapparaten. Skolans största uppgift är att tillse att det samlade livsverket förs vidare.

Om vi går tillbaka till diskussionen om kunskaper, så menar DN:s ledare att dagens skola inte sysslar tillräckligt med kunskaper. Men grund- och gymnasieskolan är målstyrd med specifika kunskapskrav som varje elev ska ha uppnått när han eller hon går ut. Är det dessa mål som ska förändras och/eller är det hur skolan ska nå målen? Idag sätts målen upp centralt och preciseras på lokal nivå, i kommunen och på den enskilda skolan, som också bestämmer hur arbetet konkret ska gå till.

Nu är det många som inte klarar målen i de ämnen som anses vara viktigast och därför benämns kärnämnen, nämligen svenska, engelska och matematik. Beror detta på att skolan inte fokuserar på kunskaper eller för att det lämnas åt skolan att lösa andra problem som det övriga samhället inte förmår lösa?

De grundläggande frågorna om skolan är vem som ska bestämma, vad den syftar till och hur arbetet ska gå till. Den synen som DN ger bör diskuteras, och jag hoppas att de återkommer med en fördjupad diskussion och konkretiserar sina idéer i de följande artiklarna i den serie som ledaren utgör inledningen.