Läroplanen - ett politiskt (och religiöst) dokument

Idag skulle vi diskutera vagheter, mångtydigheter och motsägelser i läroplanerna. Vi fastnade vid tredje stycket där det står om att de grundläggande värdena är i överensstämmelse med "den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism". Det blev en i mångt och mycket spretig diskussion men det allmänna omdömet var att om undervisningen ska vara icke-konfession (som det slås fast i stycket därpå) så kan värdegrunden - den värdegrund som vi ska sträva efter att alla elever ska stå på - inte vara kristen. Men så är det ju också resultatet av en politisk kompromiss - och skolgången blir i det perspektivet inte en utveckling till en fri individ utan till en politisk produkt.

Kristna eller inte, västerländska eller inte, det finns vissa värden som vi kanske måste slå vakt om. Människors lika värde, oavsett förtjänster och meriter, är ett sådant. Men självklart är alla människor inte lika mycket värda för mig. Att staten ska behandla alla som lika mycket värda är kanske självklart för oss. Eller kanske inte. Om landet exempelvis drabbas av en epidemi (eller ännu värre en pandemi) av fågelinfluensa så kommer vi lida brist på vaccin. Därför kommer vissa vaccineras före alla andra. Är vi då ur statens perspektiv verkligen lika mycket värda? Är eleven lika mycket värd som rektorn?

Det finns så många mångtydigheter och motsägelser i läroplanen som det hade varit intressant att diskutera. Som att fostran svårligen kan ske samtidigt som man respekterar individens frihet och integritet.